När vi föräldrar blir sjuka

Tänk så lätt det skulle kunna vara att alltid lämna barnen till den andra föräldern när man blir sjuk. Visst är det skönt att bara få lägga sig i sängen o dra täcket över huvudet när febern kommer smygande o bara strunta i alla måsten. Om den andra föräldern har oregelbundna arbetstider så är det såklart inte så enkelt. Det går ju inte att begära att den andra ska behöva vabba (o förlora inkomst) för att en är förkyld o har feber. Undantag finns ju självklart ex magsjuka. Men förutom det så har jag personligen svårt att lämna ifrån mig barnen när nån av oss blir sjuka.

Jag minns nämligen alltför väl känslan av att vara i vägen o ovälkommen när jag var barn o det är ingen rolig känsla att behöva uppleva hos sin egen mamma eller pappa.

Nu blev TT dålig i början av veckan med frossa o hög feber. Men vi bestämde att hans grabbar stannar. Jag sköter markarbetet! Men på tredje dagen med över 39 grader bad jag TT ringa VC. Han fick tid omgående för provtagning. Han var riktigt risig visade det sig. Läkaren hade svårt att bestämma om TT skulle behöva läggas in eller inte. Nu blev saken en hel annan. TT behövde lugn o ro o vila! Hans tre grabbar fick tillbringa resten av veckan hos sin mamma.

Det blev jobbigt för alla men ändå det bästa för TT. Kan inte låta bli att känna mig maktlös men det är bara att inse att fem barn o en sjuk man, med allt vad det innebär är svårt att klara av på egen hand.

Nu tar vi sikte på nästa barnvecka <3

Att vara en dålig förlorare

Mina grabbar blir väldigt lätt osams o det rejält. Allt för ofta hänger smockan i luften. Detta innebär att dom inte får göra vissa saker tillsammans om inte jag är med, tex spela TV spel ihop.

Idag efter skolan satte dom sig i soffan o startade igång PS3:an. Jag satte mig bredvid för att få "gosa" lite. Första omgången spelades tillsammans vilket resulterade i att min äldsta vann. Min yngsta sa då "nu vill jag spela själv"! "Men det är ju bara för att du är en sån dålig förlorare" kontrade min äldsta genast. "Ja jag ÄR en dålig förlorade" svarade lilleman.

Jag blev lite full i skratt för det var nog inte den kommentaren storebror hade väntat sig. Snabbt berömde jag lilleman "det är bra att du säger som det är o det är inget fel att vara en dålig förlorare det kan man komma långt med".