Släppa taget?

Nu har jag hämtar upp min äldsta som sovit över hos en kompis. Det är svårt för mammahjärtat när barnen börjar välja kompisar framför mig en helg. Speciellt svårt tror jag det är för oss varannan vecka föräldrar. Jag skriver det med glimten i ögat för det är ju oxå underbart när barnen har fina o reko kompisar som dom trivs med.

Annars så har jag även hunnit med att åka med minsta bonusbarnet på hans första simskoledag. Tittat på mellan bonusbarn när han spelat fotbollscup. En intensiv men rolig familjedag helt enkelt!

Ledig morgon, ledig helg

I lördags vaknade jag 7.30 av att ytterdörren öppnades o stängdes för att följas av ett porslin slamrande i köket. Jag väckte TT o sa att nåt av dina barn är vakna o uppe (vi har som regel här hemma att innan kl 8 går man inte upp). Han stapplade upp yrvaken o ut i köket, men han var snabbt tillbaka. "Det var XX som var uppe", min minsta. Jag blev minst sagt förvånad, varje dag mån-tors har jag fått väcka honom samma tid 7.30 för att komma iväg till skolan! Sen när helgen kommer o vi kan njuta av sovmorgon då minsann är han både påklädd o klar med frukosten tidigt o utan tjat :)

Nu är det söndagmorgon o alla sov (eller var tysta iallafall) till kl 8.30...tjoho! Fast vår fina gosiga katt stod istället utanför vårt sovrumsfönster o skrek förtvivlat i någon slags hungersaknarminfamiljdesperation.

Skolans egna husdjur

Jaha som ett brev på posten så kom med skolstarten lössen!! Som tur är har vi som sagt 5 grabbar, förvisso två med långt hår men det kunde ha varit värre. Tänk 5 tjejer med långt tjockt hår...nä usch det kliar på hela mig. Luskamma, behandla, tvätta, luskamma....

Ärlighet

Jag bestämde mig tidigt för att skriva ärligt o rakt i bloggen om hur jag upplever att det är att leva i en storfamilj med bonusbarn. Att bara skriva om allt som fungerar o är bra skulle inte ge en rättvis bild av vår familj. Det är tufft men om vi pratar, respekterar o älskar varandra då går det faktiskt att få ihop livet tillsammans men det är ingen dans på rosor alla gånger. Framför allt så har de här tre åren bundit ihop oss, det känns verkligen som det är vi mot världen. Vi ska visa alla som inte tror på oss att det faktiskt går o att störst av allt är kärleken!

Äntligen

Måndag kväll o barnen har kommit o ligger o sover i sina sängar. Tror inte det finns en skönare känsla! Ser verkligen fram emot den här veckan :)

Tillbaka till vardagen

Då var sommarlovet slut. Det känns både vemodigt o skönt. Det är ju så mysigt att få rå om sina barn utan stress o måsten. Sen är det ju jobbigt att ha 5 barn hemma 24 tim om dygnet speciellt TT:s barn som har svårt att aktivera sig själva o pratar konstant. Vi hade med oss mellankillen ut med mina föräldrars båt förra helgen. Till o med min mamma tyckte att han pratade extremt mycket "han går liksom på tomgång hela tiden för han har ju inget direkt att säga" var hennes kommentar. Det var faktiskt skönt att höra att fler reagerar inte bara jag :). Alla TT:s grabbar är väldigt härliga men vissa egenskaper frestar mer på mitt tålamod än andra!

Nu tillbaka till vardagen, tjoho!

Lojalitet

En återkommande fråga i sommar har varit några av våra barns attityd gentemot sin bonusförälder. Vi har stött o blött frågan i veckor. Framförallt har det handlat om TT:s äldsta son o mig. Han har varit väldigt kort mot mig, har varken sagt hej eller hej, svarar inte när jag pratat med honom etc då trots att vi faktiskt har levt väldigt nära varandra o gjort många roliga saker i sommar. Även TT har upplevt samma sak gällande min äldsta men kanske inte lika kraftigt.

Jag tycker att inte bara TT ska kunna säga åt sina barn när det är något som inte är ok utan även jag o vice versa. Vi fungerar som en familj o barnen måste lära sig att lyssna o respektera oss båda! Under en vecka kände jag nästan att det får vara nog, att vi inte kan ha alla barn samtidigt utan dela upp dom så jag får en chans att smita hemifrån när det inte fungerar även om det inte är den bästa lösningen.

Till slut tog TT upp detta med alla sina barn o han sa ungefär så här " XX är väldigt viktig för mig, hon gör mig lycklig o jag vill att ni ska respektera henne. Om ni ska vara arga på någon är det mig eller mamma, XX har inget att göra med att vi har skilt oss. Om ni inte klarar det så får ni bo hos mamma".

Vad som bl.a. kom fram var att när deras mamma kom o lämnade alla tre barnen hos oss i början av sommaren så fick jag en lång o innerlig kram från TT:s mellan kille. Han ville inte riktigt släppa mig (TT hade inte hunnit hem då). Detta tyckte den äldsta killen va jobbigt för han upplevde det som att hans mamma då hade blivit sårad.

Detta fick mig att minnas lojalitetskonflikten man känner som skilsmässobarn. Jag kunde krama o sitta i min bonuspappas knä men så fort min pappa kom vågade jag knappt prata med min bonuspappa för att inte såra min pappas känslor. Än idag kan dom känslorna komma men inte lika starkt.

TT sa då till sina barn att han skulle bli väldigt glad om deras mamma träffade en ny man om han fungerade o va snäll mot barnen o att deras mamma förmodligen kände lika dant. Samtalet dom emellan verkar ha fungerat, det har faktiskt blivit mycket bättre. Dom ignorerar mig inte längre utan inkluderar mig i vardagslivet igen. Vilket känns jätte skönt!