Husdjur

Många är dom som skakar på huvudet varje gång vi skaffar eller pratar om husdjur. Det verkar som om att har man fem barn så är det stop för att ta något levande innanför vår dörr enligt några. Men varför då? Det ena behöver väl inte utesluta det andra menar.

Jag älskar djur o hade de vanligaste smådjuren när jag var barn. Barn som växer upp med djur tror jag får lära sig att ta hand om något annat än sig själv o på så sätt få utveckla möjligheten vissa egenskaper som empati, respekt, ansvar etc.

Vår familj kommer aldrig utökas med fler barn däremot med massor av husdjur! Så idag har vi köpt den länge efterlängtade hamstern :)

Stolt

Gårdagen gick över förväntan. Vi kom i tid...eller ca 10 min för sent men för oss var det i tid! Vi var totalt 17 pers varav 11 var barn. Måste säga att våra kids skötte sig exemplariskt. Visst blev det bus o spring men dom gick inte helt bananas :). I bilen hem säger TT:s äldsta " puh vilket liv det var på dom barnen". Jag kunde inte låta bli att dra lite på munnen. Det känns som vi lyckats barnen kanske har börjat förstå varför vi tjatar om ljudnivån så mycket.

En annan sak som följde med besöket var att nu på lör ska vi åka o köpa den där hamstern som det tjatats om ett tag. Dom vi var hos har nämligen en hamster o min äldsta blev helt tagen. Jag ser faktiskt oxå fram emot vårt nya husdjur. Han ringde sin pappa i morse o frågade om han kunde få ta med hamstern varannan vecka till honom. Pappa blev lite ställd men sa ja, vi får väl se hur länge hamstern kommer att åka fram o tillbaka.

Sommarregn

Ligger i sängen o lyssnar på sommarregnets smattrande mot sovrumsfönstret, så mysigt! Barnen är på sina rum o spelar på datorerna o skypar med varandra. Nya sättet att kommunicera :). I em är vi bortbjudna till en familj som har 4 barn. Det ser vi alla mycket framemot men samtidigt är det lite nervöst. Hoppas vi o våra barn klarar det med hedern i behåll ;).

Omställning för barnen

Måndagen som är överlämningsdag kan vara lite stökig det går ibland att ta på spänningen som är i luften. Just så kändes gårdagen. Det här att lämna sin andra förälder o hitta sin plats i vår familj. Att det varit midsommar med släkt, vänner o sena kvällar hjälper säkert oxå till. Men nu är det tisdag o allt har återgått till det normala.

Det är alltså inte bara jag o TT som står för en omställning utan även barnen vilket vi måste tänka på o ta hänsyn till.

Sommarlov

Jaha då har sommarlovet börjat på allvar! I går kväll ställde jag klockan på 8:00 så att jag skulle hinna åka o handla innan alla busungar kom. Det var riktigt skönt att åka o handla kl 9 en måndag, inte ens pensionärerna hade hunnit dit :). Värre var det när jag skulle till apoteket...då förstod jag var dom hade gått först.

Hur som helst så har kylskåpet sakta men säkert fyllt på sig under dagen för att nu vara komplett. Eftersom det är sommarlov så går det ju åt lite extra mat i form av lättare lunch o fikabröd. Så den här veckan fick det bli en sväng till affären + Linas matkasse.

Tror den här veckan kommer att bli en bra vecka. Familjen kommer sättas lite på prov men det känns som vi kommer fiixa det!

Härifrån o framåt

Härifrån o framåt borde bli mitt o TT:s ledord! Speciellt med tanke på mitt förra inlägg. Vänner kommer o går. Vid vissa livshändelser så är det extra tydligt. I mitt fall handlade det ffa om min separation från barnens pappa men oxå när jag träffade min stora kärlek o bildade tillsammans med honom den stora fina familj vi är idag. Det är som att jag rannsakade hela mitt inre när jag separerade. Jag insåg att det fanns några vänner som trodde att dom kunde styra o på nåt sätt ta över mitt liv när jag var som svagast. Det sårade mig oerhört o tilliten till dom människorna försvann. Så jag gjorde ett aktivt val att lyfta bort dom ur mitt liv. Sen fanns det dom som jag verkligen litade på o tyckte mycket om o gärna ville ha fortsatt kontakt med men som sakta men säkert försvann ut i periferin. Med andra ord har mitt liv senaste åren varit oerhört tufft men samtidigt så fantastiskt...rätt bisarrt faktiskt.

Därför tänker jag att vårt ledord borde vara härifrån o framåt. Vi kommer att ge o ta av vår tid till människor som faktiskt tycker om oss o som respekterar vår kärlek!

Omgivningens reaktioner

Omgivningen tänker och reagerar lite annorlunda på vår familj och kanske inte alltid har förståelse för hur vi lägger upp saker och ting. Oftast är det av omtanke och kärlek. Ta tex sommaren som jag skrev om tidigare...vi har bestämt att vi inte ska göra allt tillsammans hela tiden utan dela upp tiden och barnen för att på så sätt spara på vår energi och förhoppningsvis orka vara glada och bra föräldrar heeela sommarlovet. Min mamma och bror tycker väldigt mycket om TT och hans barn och vill alltid väldigt gärna att dom ska följa med på saker och ting (vilket gör mig väldigt stolt över att dom tänker så) som händer i vår släkt. Jag o andra sidan kanske ser ett tillfälle att dela på oss för några dagar.

Sen har vi våra vänner som tänker tvärtom, dom är inte så många men dom finns. Att det är jobbigt att bjuda hem oss som är så många och pricken över i...har fem grabbar. I början kunde jag bli väldigt sårad och visst inte riktigt hur jag skulle hantera saken. Lösningen för oss har varit att ge oss själva tid, tid att lära känna varandra och var våra gränser med barnen går sen ge våra vänner tid att lära känna oss som familj. Vi fick alltid bjuda hem vänner första tiden sen när dom märkte att det faktiskt fungerade så började dom så smått bjuda hem oss...så det verkar som att även den biten börjar falla på plats :)

Hur fördelar man tiden rättvist mellan barnen?

Senaste dagarna har jag o TT diskuterat mycket hur vi ska lägga upp tiden till våra respektive barn. Alla barn kräver o söker uppmärksamhet från sina föräldrar på olika sätt. En del är väldigt uppsökande medans andra är mer avvaktande o hur tillgodoser man då alla barnens behov?

Tja först handlar det väl om att veta vad just det specifika barnets behov är. I mina barns fall handlar det om att ge dom tid att komma till mig. Ofta är dom väldigt trötta efter skolan o vill helst stänga in sig på sina rum o "rensa huvudet" lite alltså spela/surfa på datorn. När dom har fått göra det en stund så kommer dom ut till mig o då står jag oftast i köket o lagar mat. Det är väldigt mysigt tycker jag att få lite sällskap i köket o om jag har tur lite hjälp också. Vad som är viktigt för oss då är att vi får vara ifred dvs inga mobiler eller datorer på, ingen TT och inte heller hans barn. En annan sak som jag har märkt under åren är tiden när dom ska sova. Om jag lägger mig en stund hos dom ca 20 min, kliar på ryggen eller bara ligger stilla så kommer även då mycket upp. Det kan vara allt från himmel till jord: hur skolan har varit, om någon i klassen har varit dum, om jag fick äta godis nån annan dag än lördag när jag var liten...

TT:s barn o andra sidan vill gärna direkt prata o berätta hur deras dag har varit o dom kan liksom inte sluta eller så är det bara så att dom är ett barn mer så det känns som dom håller på i en evighet ;). Det här blir ju som jag har skrivit om tidigare en krock av stora mått. Så hur löser vi då detta?

Vad vi kom fram till var att jag o TT delar upp oss eftersom hans barn följer honom och mina mig. Ex är jag i köket så sätter han sig på altanen eller dyl/vice versa för hur mycket vi än vill vara tillsammans så blir det inte riktigt rättvist mot våra barns olika behov. Så den här veckan ska vi prova det nya konceptet o sen får vi förhoppningsvis vuxentid senare på kvällen. Det kanske tom räcker att vi delar på oss en stund när vi kommit hem o att barnen nöjer sig med den uppmärksamheten, för att sen gå iväg o hitta på något på egen hand. Det återstår att se.....

Hur undviker man konflikter i bonusfamiljen på sommaren?

Så löd rubriken på TV 4 Nyhetsmorgon. Jag tycker om barnpsykologen Jenny Klefbom, hon verkar ha vettiga o realistiska åsikter om det här med barnuppfostran o bonusfamiljer. Nu har jag inte hunnit se inslaget men tänkte leta upp det ikväll när barnen lagt sig.

Min egen erfarenhet är att dela upp sommaren lite. Inte att man ska ha helt olika semesterveckor men att man kanske inte har alla 5 barnen samtidigt hela tiden. Den här sommaren kommer vi ha barnen 3 av 4 veckor. En av dessa veckor har vi bokat en gemensam resa för alla 7 övriga veckor kommer vi antingen göra nåt själva med våra respektive barn alt bara ha den enes barn hemma under några dagar.

Från andra sommrar så vet jag att det här sättet fungerar bäst för mig/oss. För i ärlighetens namn så är det jobbigt att ha 3 extra barn hemma från mån till söndag 24-24. Det tog ett tag för mig att erkänna att det var så jag kände men nu när jag har gjort det så känns allt så mycket lättare. Jag är inte mer än människa o behöver sänka kraven på mig själv o inse att jag inte orkar hur mycket som helst.

En vecka av semestern är tillägnad TT o ingen annan :)

En micropaus från sina bonusbarn

En annan sak när man är en storfamilj på 7 personer är att väldigt få hotell eller resepaket är anpassade för fler barn än 3 o absolut inga om man har 5 barn. Detta resulterade i att vi var tvungna att boka 2 hotellrum vilket till en början var en besvikelse. Men så här i efterhand kanske inte va så dumt ändå.....

Att vara på Sveriges största nöjespark med många barn tar på krafterna kan jag lova. Även om våra barn är väldigt lydiga o lyssnar på oss så finns rädslan hela tiden där att dom ska försvinna på ett eller annat sätt. Så när kvällen kom och jag tog mina barn in till vårat rum o stängde dörren så infann sig ett lugn i mig. Jag kunde slappna av o sista stunden på dagen kunde vi ligga tillsammans i dubbelsängen och bara gosa och prata om allt som hade hänt under dagen utan att bli avbrutna :). Lika skönt var det att inte bli väckta av TT:s morgonpigga killar. Vi sov ut o gick ner till frukosten när VI var redo. När vi hade fått det avslutet och den början så var vi redo för ännu en dag tillsammans alla 7 :).

Att säga åt sina barn offentligt

Imorse efter frukost så packade vi bilen full med ungar o väskor o åkte iväg till Göteborg. Att åka i väg med fem barn kräver planering o en hög dos med tålamod! Själva bilresan går på räls, grabbarna satt lugnt o stilla i bilen o spelade på sina Nintendo eller mobiler. TT o jag bestämde att första o enda stoppet skulle vara på Mac Donalds i Borås, åh jag säger bara tack gode Gud för Mac Donalds!! 7 personer som ska äta skulle ha kostat en förmögenhet. Men nu slutade notan på 360:- :)).

Iallafall min minsta som blir 9 i år och är som ett litet monster just nu (eller sen några månader tillbaka) gjorde helt klart för mig att han absolut skulle ha en mellan shake. Eftersom jag vet av erfarenhet att han kommer dricka sin shake o sen ignorera maten tog beslutet att det blir en liten shake som faktiskt är normen i ett Happy Meal. Jag vill att han skulle äta ordentligt för att orka med en heldag på Liseberg.  MEN när jag försöker balansera ut en bricka full med hamburgare, nuggets o pommes möts jag av en rosenrasande 8- åring som skriker o hoppar jämfota framför mig. Suck, snälla inte nu o inte här tänkte jag. Jag bestämde mig på en nanosekund att nu måste jag visa var skåpet ska stå för att få en någorlunda harmonisk helg. Så jag fortsätter gå med brickan o en tjutande unge efter, ut genom dörren till dom andra. Sätter ner brickan på bordet. Tar tag i Isacs arm (för att han inte skulle springa därifrån) tittar honom i ögonen o säger med tydlig röst NU SLUTAR DU OMEDELBART, SÅ LÄNGE DU INTE ÄTER UPP DIN MAT SÅ BLIR DET INGEN STOR SHAKE! Lilleman kontrar med " då tänker inte jag äta". Jag fortsatte i samma tonläge " då går vi o sätter oss i bilen"! Då sätter han sig vid bordet sur som ättika men han äter upp maten.

Just dom få minutrarna som vår kamp pågår så är det ju bara han o jag som existerar men så är det ju inte. HELA uteserveringen är full med folk som sitter o myspratar o äter sin mat. Men när vi står o diskuterar mellan shakens vara eller icke vara med varandra så är det enligt TT så tyst att man skulle ha hört en knappnål falla. ALLA hade tydligen slutat äta o istället börjat observerat vårt lilla utspel. Visst jag kunde ha förvarnat honom o sagt att idag får det bli en liten shake men det var stressigt många ville ha mat o jag tänkte inte på det helt enkelt.

Men som alltid när en konflikt har varit så grubblar jag i oändlighet på om jag gjorde rätt eller fel men kontentan va ändå, att får man inte säga åt sina barn med bestämd röst o få ord??!!