Imorse efter frukost så packade vi bilen full med ungar o väskor o åkte iväg till Göteborg. Att åka i väg med fem barn kräver planering o en hög dos med tålamod! Själva bilresan går på räls, grabbarna satt lugnt o stilla i bilen o spelade på sina Nintendo eller mobiler. TT o jag bestämde att första o enda stoppet skulle vara på Mac Donalds i Borås, åh jag säger bara tack gode Gud för Mac Donalds!! 7 personer som ska äta skulle ha kostat en förmögenhet. Men nu slutade notan på 360:- :)).
Iallafall min minsta som blir 9 i år och är som ett litet monster just nu (eller sen några månader tillbaka) gjorde helt klart för mig att han absolut skulle ha en mellan shake. Eftersom jag vet av erfarenhet att han kommer dricka sin shake o sen ignorera maten tog beslutet att det blir en liten shake som faktiskt är normen i ett Happy Meal. Jag vill att han skulle äta ordentligt för att orka med en heldag på Liseberg. MEN när jag försöker balansera ut en bricka full med hamburgare, nuggets o pommes möts jag av en rosenrasande 8- åring som skriker o hoppar jämfota framför mig. Suck, snälla inte nu o inte här tänkte jag. Jag bestämde mig på en nanosekund att nu måste jag visa var skåpet ska stå för att få en någorlunda harmonisk helg. Så jag fortsätter gå med brickan o en tjutande unge efter, ut genom dörren till dom andra. Sätter ner brickan på bordet. Tar tag i Isacs arm (för att han inte skulle springa därifrån) tittar honom i ögonen o säger med tydlig röst NU SLUTAR DU OMEDELBART, SÅ LÄNGE DU INTE ÄTER UPP DIN MAT SÅ BLIR DET INGEN STOR SHAKE! Lilleman kontrar med " då tänker inte jag äta". Jag fortsatte i samma tonläge " då går vi o sätter oss i bilen"! Då sätter han sig vid bordet sur som ättika men han äter upp maten.
Just dom få minutrarna som vår kamp pågår så är det ju bara han o jag som existerar men så är det ju inte. HELA uteserveringen är full med folk som sitter o myspratar o äter sin mat. Men när vi står o diskuterar mellan shakens vara eller icke vara med varandra så är det enligt TT så tyst att man skulle ha hört en knappnål falla. ALLA hade tydligen slutat äta o istället börjat observerat vårt lilla utspel. Visst jag kunde ha förvarnat honom o sagt att idag får det bli en liten shake men det var stressigt många ville ha mat o jag tänkte inte på det helt enkelt.
Men som alltid när en konflikt har varit så grubblar jag i oändlighet på om jag gjorde rätt eller fel men kontentan va ändå, att får man inte säga åt sina barn med bestämd röst o få ord??!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar