Jag och min äldsta son har börjat spela golf. Egentligen är ju jag en hästtjej men eftersom jag fick äran att bli mamma till två söner så sprack hästdrömmen relativt tidigt (jag försökte väcka intresset vid varje ponnyridning som fanns i närheten men icke). Så nu står vi vid green, fairway o progreen o allt vad det heter o tränar o tränar till golflärarens glada tillrop. Min son är givetvis bäst i våran lilla grönakortet grupp (stolt mamma), jag åh andra sidan är inte alls lika duktig till min son förtjusning. Tanken är att lillebror som är två år yngre också ska få börja spela golf om några år då med sin pappa. Allt det här är en framtidsplan från min sida. Eftersom jag själv var ganska vild i tonåren så är jag ju inte dummare än att jag förstår att det finns en stor risk att våra söner kommer att gå i mina fotspår. Lösningen i mina ögon är ett gemensamt intresse...om dom hamnar i fel sällskap osv så har vi golfen att ta till. En golfrunda på 18 hål kl 08 på morgonen kommer att kräva sin man :).
Men nu var det inte det inlägget skulle handla om egentligen utan hur man pratar om den andra föräldern inför sina gemensamma barn. Jag lovade mig själv från dag 1 efter att vi separerat att INTE prata illa om barnens pappa. Detta för att jag minns allt för väl min mammas klagan över min pappa och jag hatade det!! Min pappa åh andra sidan sa aldrig ett ont ord om mamma. Vilket jag alltid har respekterat honom otroligt mycket för. Min yngsta son sa till mig en gång "mamma du säger aldrig nåt dumt om pappa men pappa säger mycket dumt om dig". Jag blev både glad och arg över den meningen. Den visade att jag hade lyckats uppnå det jag ville men jag blev arg för att jag förstod att deras far inte hade samma ambitioner gentemot mig. Hur svårt det än kan va så tror jag att föräldrarna vinner på det i längden och att barnen kanske växer upp och har lärt sig att man faktiskt måste respektera varandra även om man just då tycker väldigt illa om den människan. Exempelvis när mitt ex skulle skjutsa vår äldsta till golfträningen där jag väntade så fick jag ett sms "när börjar golfen"? Jag svarade NU!! Smset som kom tillbaka "nu vid halv"? Trots att jag hade vid flera tillfällen meddelat golftiden så verkade den informationen ha gått in genom ena örat och ut genom andra. Hela gruppen stod och väntade på honom när han kom. Hur lätt och hur gärna hade jag inte velat fälla en dräpande kommentar om hans pappa och hans egna klocka som han alltid går efter...men icke, jag gjorde det inte. Min son tyckte det var jätte jobbigt att han kom försent och hade jag sagt något om hans pappa så hade jag ju verkligen tryckt ner honom i skorna och han hade ju ingenting med förseningen att göra.
Det finns ju en anledning till att vi inte lever tillsammans längre. Men allt som hänt försöker jag lägga bakom mig och se framåt trots att vissa saker poppar upp till ytan ibland och gör mig galen:)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar