Att stanna upp och vara nöjd

I går kväll när jag skulle säga godnatt till min äldsta son så säger han till mig "mamma det här har varit en bra vecka hos dig". Jag frågar vad är det som har varit bra? Tänker du på nåt speciellt? Han svarar " jag vet inte, det har bara varit bra" En varm känsla sprider sig i kroppen men även en liten oro, brukar det inte vara bra hos mig börjar jag fundera. Jag är på vippen att fråga honom men ångrar mig snabbt. Varför kan jag inte bara vara nöjd med det han precis berättade för mig?! Han säger ju att han har haft det bra hos mig :).

Undra om det är en vanlig känsla hos separerade föräldrar det här att känna osäkerhet; räcker jag till, har jag varit för hård, har jag varit för snäll, tänk om dom har det mycket bättre hos sin pappa? En sak som jag tycker är väldigt tydligt hos barnen är att dom är noga med att det ska bli rättvist, dvs att jag och deras pappa ska få lika mycket. Med detta i bakhuvudet så stannade jag upp och bestämde mig för att bara vara nöjd med det han alldeles nyss hade givit mig...en bekräftelse på att jag faktiskt är en bra mamma!

En annan sak som jag och TT har pratat mycket om är hur mycket ska man höra av sig när barnen är hos den andra föräldern? Vår erfarenhet är att låta dom vara ifred, inte störa utan låta dom njuta av tiden dom har med sin andra förälder. Jag upplever att både mina och TT:s barn blir oroliga när den andra föräldern ringer och vill prata. Många gånger så är deras första fråga "vad vill du"? Tiden efter samtalet blir oftast oroligt, dom kan bli ledsna, arga, tysta osv. Det här är nåt som jag själv har tagit till mig och ringer inte i onödan när barnen är hos sin pappa. Det gäller att ha förtroende för den andre att barnen har det bra där och att dom ringer mig om dom vill. För det är vi överens om, att om barnen själva kommer och frågar om dom kan få ringa till mamma eller pappa så är ju det självklart, men då är ju det på barnens initiativ inte den vuxnes.

När dammet har lagt sig, när barnen har åkt...återstår ett av många minnen från  veckan