När jag separerade från barnens pappa så bestämde jag att aldrig mer bo tillsammans med någon. Min frihet, möjligheten att få bestämma över mitt liv tänkte jag inte ge upp igen. Men det blir inte alltid som man tänkt sig...efter ett år tillsammans med min älskling så kände vi båda att vi ville dela varandras vardag fullt ut. Våra barn hade fått möjlighet att lära känna varandra o trivdes väldigt bra ihop. Eftersom jag hade den största lägenheten föll det sig naturligt att TT o hans söner flyttade in hos oss. Min äldsta o TT:s äldsta fick dela rum o min yngsta o TT:s mellanson dela det andra rummet. Lillkillen fick lyxen att få ett alldeles eget rum. Så bodde vi i ett år innan vi fick möjligheten att köpa svärföräldrarnas hus. Det var under det här året vi byggde upp vår egna familj under både tårar o skratt.
Då vi rent krasst kan säga att vi slog ihop "två familjer till en" uppstod givetvis problem. Dom tre största krockarna var; jag o mina killar är kvällsmänniskor medans TT:s killar är morgonmänniskor o då menar jag riktigt tidiga morgonmänniskor, ljudnivån gick från 60 till 110 dB och sist men inte minst uppmärksamhetsproblematik. Dom här "problemen" har vi jobbat mycket med o gör fortfarande faktiskt även om det såklart har blivit mycket bättre.
Familjeregler var något jag o TT insåg snabbt att vi behövde. Vi skrev ca 8 punkter som vi satte upp på kylskåpsdörren. Jag upplevde att barnen tyckte det var väldigt skönt med klara regler, alla visste vad som gällde o dom var rätt snabba att påminna varandra. Åh som föräldrar var det jätte viktigt att vara konsekvent att inte tänja på reglerna eller strunta i dom, vilket faktiskt inte alltid var så himla lätt när både ork o tålamod tryter.
Några exempel var/är att innan kl 07 så får man inte gå upp ur sängen (givetvis får man gå på toa) däremot var det ok att spela Nintendo utan ljud. När kl blev 07 så var/är det ok att gå upp o sätta sig framför TV. Inte skrika när man pratar vilket kanske låter självklart men hemma hos oss var det inte det, inte avbryta när två personer pratar med varandra osv.
Det här första året som sambos var ett mycket tufft år på flera sätt men utan det så hade vi inte varit där vi är idag. Man lär av sina misstag o det är ett hårt arbete men om man inte ger upp så blir resultatet fantastiskt. Vi är väldigt stolta över våra barn! Vi valde att flytta ihop relativt tidigt om det var rätt eller fel är svårt att säga jag tror att alla måste utgå ifrån sig själva o lita på sin intuition.
Imorgon är det måndag o dom kommer alla fem grabbarna hem. Även om TT o jag har haft en fantastisk egen vecka så är saknaden efter våra barn stor o jag ser med spänning fram mot veckan, speciellt då det även är min pms vecka...ingen bra kombo :)!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar